Clash of Civilazations
Nu nar jag borjat hanga med masssa vitingar far jag aterigen sta ut i med klagningar pa mitt bordsskick. Det hande aldrig i Kenya.
Och sa sager vi att vastvarlden ar "tolerant" och "oppen". Vad sager jag? "Bullshit!"
Och sorplar i mig mina nudlar.
Episkt i "craddle of life"
Jag har gett upp mina ideal. Jag ar ute o reser, precis som det post-koloniala svin jag ar. Och du ocksa, for den delen. Jag lever val pa den skeva varld som uppstod i samspelet mellan giriga europeer o naiva afrikaner.
Jag sitter i Butare, numera kallat Huye, i sodra Rwanda. Butare suger. Det ar marknadsfort som "Ostafrikas intellektuella huvudstad" men det innebar inte sa mycket.
UPDATE!
Det blev stromavbrott i butare sa hela mitt finfina inlagg forsvann o nu sitter jag i Kigali istallet. Det ar Rwandas huvusstad.
UPDATE!
Detta ar tredje gangen jag ger mig pa detta inlagg. Det ar som en boxningsmatch i tre ronder. Jag har varit utraknad pa poang men vinner pa knock-out. Denna gangen ska jag bli klar.
Min resa rivstartade i Jinja i ostra Uganda dar victoriasjon mynnar ut i nilen. Det var adrenalin och explosivt. River-Rafting som far flumride att likna Sahara och Bungy-jump med huvuddopp i nilen.
Resan slingrade sig vidare till pulserande Kampala, fortsatte ut till overkligt vackra Lake Bunyonyi och vidare vasterut till Mgahinga Gorilla National Park. For tillfallet finns det inga bergsgorillor dar sa deras namn ar lite missvisande men de tusenariga och fortfarande aktiva vulkanerna reser sig hogt, statligt och tyst over ett kulligt och gront hobbit-landskap vilket far en att undra varfor Peter inte spelade in Sagan om Ringen har.
Efter Uganda begav vi oss till Kigali, Rwandas huvudstad. Nan dag senare ner till Butare, se ovan. Om man ska sammanfatta Rwanda som land kan man saga att dom kommit sjukt langt med tanke pa vad som hande dar. Valdigt strukturerade, bra vagar och lagom fyllda matatus.
Folkmords-turism
Det ar ironiskt o hemskt att tragedin, sorgen och doden som harjade har for 15 ar sedan, nu ar landets storsta turistattraktion.
I Kigali finns ett riktigt bra museum om folkmord i allmanhet och Rwandas i synnerhet. Det ar hemskt och jobbigt att se och framforallt delen "a future lost" ar fruktansvart gripande. Den handlar om all barn som fick satta livet till under den etniska rensningen; de som skulle varit Rwandas framtid.
Det ar sa konstigt att varenda Rwandier over femton du moter har varit med om detta. Antingen har delar eller hela dess familj blivit brutalt mordade eller sa har hon mordat. Alla ar drankta i blod.
Efter Butare tillbaka for en natt i Kigali o sen en och en halv dags kryssande mellan sma idylliska tanzaniska byar for o komma hit, Mwanza. O nu sitter jag har och vantar pa taget som ska ta mig till Dar el Salam och sedan bat ut till ZanZibar!
Jag sitter i Butare, numera kallat Huye, i sodra Rwanda. Butare suger. Det ar marknadsfort som "Ostafrikas intellektuella huvudstad" men det innebar inte sa mycket.
UPDATE!
Det blev stromavbrott i butare sa hela mitt finfina inlagg forsvann o nu sitter jag i Kigali istallet. Det ar Rwandas huvusstad.
UPDATE!
Detta ar tredje gangen jag ger mig pa detta inlagg. Det ar som en boxningsmatch i tre ronder. Jag har varit utraknad pa poang men vinner pa knock-out. Denna gangen ska jag bli klar.
Min resa rivstartade i Jinja i ostra Uganda dar victoriasjon mynnar ut i nilen. Det var adrenalin och explosivt. River-Rafting som far flumride att likna Sahara och Bungy-jump med huvuddopp i nilen.
Resan slingrade sig vidare till pulserande Kampala, fortsatte ut till overkligt vackra Lake Bunyonyi och vidare vasterut till Mgahinga Gorilla National Park. For tillfallet finns det inga bergsgorillor dar sa deras namn ar lite missvisande men de tusenariga och fortfarande aktiva vulkanerna reser sig hogt, statligt och tyst over ett kulligt och gront hobbit-landskap vilket far en att undra varfor Peter inte spelade in Sagan om Ringen har.
Efter Uganda begav vi oss till Kigali, Rwandas huvudstad. Nan dag senare ner till Butare, se ovan. Om man ska sammanfatta Rwanda som land kan man saga att dom kommit sjukt langt med tanke pa vad som hande dar. Valdigt strukturerade, bra vagar och lagom fyllda matatus.
Folkmords-turism
Det ar ironiskt o hemskt att tragedin, sorgen och doden som harjade har for 15 ar sedan, nu ar landets storsta turistattraktion.
I Kigali finns ett riktigt bra museum om folkmord i allmanhet och Rwandas i synnerhet. Det ar hemskt och jobbigt att se och framforallt delen "a future lost" ar fruktansvart gripande. Den handlar om all barn som fick satta livet till under den etniska rensningen; de som skulle varit Rwandas framtid.
Det ar sa konstigt att varenda Rwandier over femton du moter har varit med om detta. Antingen har delar eller hela dess familj blivit brutalt mordade eller sa har hon mordat. Alla ar drankta i blod.
Efter Butare tillbaka for en natt i Kigali o sen en och en halv dags kryssande mellan sma idylliska tanzaniska byar for o komma hit, Mwanza. O nu sitter jag har och vantar pa taget som ska ta mig till Dar el Salam och sedan bat ut till ZanZibar!
