Jag vaknar, känner mig trött och till och med lite...
Men inte än på ett tag.
Lärarna i Kenya strejkar för högre löner (först för 100 procent löneökning, nu är dom nere på 35) så jag har massa dötid i okänt land och ska därför besöka mina bröder i Siguet som också tvingats strejka.
Siguet är världens ände men olidligt vackert och med sitt lugn och sin frid även tillhåll för ex-premiärministerns pensionerade livvakt och en polis som indignerat börjar prata om att "I Kenya hälsar man på varandra när man ses, man inte bara hejar som i andra länder" när man nämner korruptionsproblematiken i landet.
Han tar mutor som en gris.
Det lilla ljus jag har (i en mörk värld)
Dom som sitter i det Kenyanska parlamentet tjänar 1,5 miljoner shilling. Var och en, inte tillsammans. Det är 150 tusen svenska kronor. Det kan sättas i relation till tex en hemhjälp som tjänar cirka två kronor i timmen. På en tio-timmarsdag blir det 20 kronor. Jobb fem dagar i veckan så blir det en veckopeng på hundra kronor, och i månaden cirka 400 kronor. Det är knapert, men man klarar sig på 400 kr i månaden och en liten åker i Kenya. Tänk då hur mycket man får för hundrafemtio tusen kronor!
Det knasigast av allt är att det föt ett tag sedan bestämdes att parlamentledamöter inte behöver skatta. Dom får alltså sina hundrafemtiotusen skattefritt. Bortfallet av skatteintäkter motsvarar hela den kenyanska skolbudgeten.
Vem klubbade igenom en sådan skev lag? Jo, parlamentet.
Såklart började tidningarna skriva om det hela och historien är ju inte så smickrande för de inblandade. Så vad gör parlamentet då? På enklast möjliga sätt, såklart. Dom klubbar bort pressfriheten.
Någonstans här i denna nedåtgående spiral av korruption, girighet och mörker ser jag min roll i det kenyanska samhället. Som en trend -och mönsterbrytare. Som inspiratör och kreatör.
Eller för att uttrycka det i bibliska, och efter den elfte september, även bush-iska, termer:
"Ett ljus ska lysa i mörkret och mörkret har inte övervunnit det"
(precis som bush, visserligen massa år försent, ångrade sitt missbruk av orden gör jag samma sak nu, i samma ögonblick som ni läser dom. Jag inser hur fel det blir i sammanhanget)
En smart blogg?
Idag, under en "kenyaner-visar-sin-seghet-och-varför-deras-ekonomi-är-som-den-är"-stunder, funderade jag om detta var möjligt.
Här presenterar jag ett antal åsiktskombinationer som måste vara väldigt intellektuellt utmanande att förena. Det jag undrar: Går det eller är tesen motbevisad?
En nyliberal kommunist?
En religiös naturalist?
En deterministisk existentialist?
En ateistisk kreationist?
En parlamentarisk syndikalist?
En konservativ futurist?
En post-ironisk Markus Birro?
SUF kan gå och lägga sig.
Vad gör Syndikalistiska Ungdomsförbundet i Lund när dom tycker att något inte gått rätt till?
De ställer sig vid ingången med rånarluvor och fäller upp sina kapuschonger.
Lika som bär?
Om man ser en urtvättad och sliten T-shirt med ett barnsligt tryck på luftballonger kan det vara två typer av person som bär den. Antingen:
1) En svensk "helt rätt"-hipster
eller
2) En 11-årig kenyan som tar första bästa tröja västvärlden skickar hit
Om man ser en T-shirt med texten "vote for pedro" kan det vara två typer av person som bär den. Antingen:
1) En svensk populärkulturellt intresserad slacker
eller
2) En 11-årig kenyan som tar första bästa tröja västvärlden skickar hit
Om man ser en T-shirt med texten "Suck me. Suck you. Fuck you" kan det vara två typer av person som bär den. Antingen:
1) En svensk rebellisk 14-åring
eller
2) En 11-årig kenyan som tar första bästa tröja västvärlden skickar hit
Can't go to the US? Come to Kisumu!
Obama är inte stor i Kenya. Han är monstruös. På tisdag svärs han in som USA:s 44:e president, den första med kenyanskt blod i sina ådror.
I söndagens tidning handlade 37 sidor om "Obama the Great". Dom resterande tre handlade om sport.
I tidningen jämförs han med Johan F Kennedy, Martin Luther King och Abraham Lincon (redan innan han tillträtt!).
Att det är upplagt för en besvikelse ska vi inte tänka på nu. Nu ska vi istället tänka på att det imorgon kommer fyllas en fotbollsstadion två mil från faderns uppväxtort Kougelo. Gräsmattan och läktarna kommer koka av lyckosaliga kenyaner, de kommer blänka i svart. Obamas tal kommer direktsändas och någonstans mitt i glädjeyran, stoltheten och känslan av upprättelse kommer det skimra i vitt. Det är jag.
Och hur glada, crazy och stolta kenyanerna än känner sig. Hur mycket de än skriker och jublar. Hur mycket glädje som än frambringas av att deras "cousin" är mänsklighetens viktigaste kugge, kommer dom framstå som känslokalla och deppade cyniker, bredvid den hoppande, dansande och hänryckta, Vita Masajen.
Hälsningar från Afrika
Det har jag inte.
Jag är något så svenneaktigt som en volontär. Jag käkar piller för att motverka malaria, åker bil och har fått redan en infödingsvän. Den väst-anpassade afrikanska tillvaron jag lever hindrar mig dock inte från att förundras, förbluffas och förfäras över saker här. Krocken är stor nog ändå.
Jag vill här i mitt första blogginlägg (okej, det är egentligen det andra. Det första var alldeles för cheesy med formuleringar som "vinterskrud" och "skirande vita flingor") visa på skillnaden mellan mig: Den Vita Mannen och den skola där jag ska volontera:
